Jag tror alla lagen i division 1-serierna har en målsättning att spela i Superettan inom något år.
Alla föreningar är väl medvetna om att man inte kan spela i division 1 för länge, antingen måste man satsa på att gå upp eller så får man ”börja om”, då oftast med nytt lag med egna lokala spelare. I de flesta fallen vill lagen uppåt så fort som möjligt, vilket medför att varje år förstärker en del lag sina trupper stort och satsar på att ”i år ska det ske”. Det får bära eller brista.
De föreningar som vågar satsa extra under något eller några år på sina spelare, ledare och organisation samt har en plan hur de ska agera när de når målet, är de som i regel når bäst framgång på längre sikt. Skulle de inte lyckas får de vara beredda på att börja om i eventuellt division 2. Man måste gasa eller bromsa, inte båda delarna.
I övrigt kan man nog säga att de lagen som blir bekväma och nöjda i division 1, tar sk. mellanår, är de som tenderar att få problem och hamnar oftast i kampen för överlevnad.
Att vara tränare eller spelare i denna serie innebär nästan lika mycket träning, matchning, förberedelser och efterarbete som lagen i SE och Allsvenskan. Dock måste detta kombineras med andra jobb eller studier eftersom föreningarna inte har ekonomi, eller prioriterar, att ersätta spelarna eller ledarna i den utsträckning som gör att de kan fokusera fullt på sin fotboll. De förväntas dock lägga lika mycket tid som om de vore heltidsanställda.
De ledare som blir heltidsanställda inom föreningarna får oftast även andra uppgifter som inte alltid hör till deras tränarsyssla. Detta eftersom organisationerna i föreningarna oftast är ganska små, vilket medför att tränarna fortfarande inte lägga allt fokus på sina spelare, sitt lag och dess utveckling. På detta sätt blir inte utvecklingen tillräckligt snabb, stor och bra för spelare och ledare som den skulle kunna bli.
Föreningarna jobbar hårt för sin ekonomiska balans. Sponsorer, media och publik tycker ibland inte serien är inte tillräckligt attraktiv samt föreningarnas ekonomiska stöd från SEF (Svensk Elitfotboll) inte är i närheten av elitlagens i Superettan och Allsvenskan.
Lag som satsar på att ta sig uppåt i seriepyramiden behöver förutsättningar för att lyckas. Publik som kommer till matcherna, kommun som skapar bra träningsmöjligheter, media som synliggör samt många sponsorer som stöttar lagen på sin resa. Inte som det tenderar att bli; publiken kommer NÄR vi vinner, kommunen ger oss bra förutsättningar NÄR vi tar oss upp samt fler sponsorer som stöttar mer NÄR vi visar bra resultat. Det är tyvärr som yrkeslivet generellt, när man är ny i yrkeslivet och har nytt hus, ny bil och småbarn – då tjänar man som minst. När barnen flyttar ut och huset är avbetalat, då har man som bäst lön. Detta tar vi dock i en annan krönika….
Många föreningar i division 1 har få anställda på kansliet och runt laget. Ett stort ansvar läggs på de som är anställda. Dock har de lika många timmar på dygnet som alla andra och hinner inte med att utveckla de områden som de egentligen har mest kompentens inom utan måste se till att allt funkar ”ok”. Därför blir det svårt att växa som förening med denna princip. Jag tror att många föreningar skulle tjäna mycket på att stärka upp sina organisationer med att anställda fler personer i sina verksamheter. Idag förlitas mycket på ideella krafter. Ideella resurser är oerhört viktiga för alla föreningar men utveckling av en förening kan inte läggas i deras händer.
Det finns en risk att när de få anställda i föreningen lämnar sina poster försvinner också hela föreningens kompetens, erfarenhet och kontakter. Med större organisationer blir man inte lika känslig om en tränare, ordförande eller kanslipersonal lämnar sin post.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en utmaning att försöka vinna division 1 Norra 2018, både på plan och vid sidan om. Jag tror vi alla i Umeå längtar efter att ha ett lag i något av de två högsta serierna igen.
Stötta oss på vår resa dit genom att komma på våra matcher, stötta i med- och motgång samt hjälpa oss med att utveckla verksamheten mot bättre förutsättningar och starkare organisation. Vi behöver hela Umeå bakom oss, därför vill vi vara hela Umeås FC.
Jag ska i alla fall göra allt jag kan för att försöka ta laget dit det tillhör.
Det har också visat sig att när man lyckas vinna serien är alla vägar öppna. Se på Dalkurd, Sirius, AFC och Östersund. För något år sedan var de alla i division 1 norra.
Vi ses på Umeå Energi Arena!
Andrée Jeglertz, tränare Umeå FC