Idag är det 25 år sedan Umeå FC:s stora eldsjäl, grundare och klubbdirektör Sune Lindqvist gick ur tiden. Men i våra hjärtan lever han alltid kvar.
Steve Galloway och Sune Lindqvist kom varandra väldigt nära. Här kommer en hälsning från en vän till en annan.
…
Hej Sune
25 år sedan du lämnade din älskade familj, vänner och fotbolls-Umeå för gott…jag tror Gud behövde dig nån annanstans men det hjälpte inte mig! Jag var helt förkrossat och det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Jag kommer ihåg ditt telefonsamtal en höstkväll 1986 som ändrade mitt liv för alltid. ”Kom till Sverige och spela för Tegs SK” sa du! Våren -87 hämtade du mig på Arlanda och vi åkte bil i åtta timmar upp till Umeå. Mitt första intryck var att det var mycket skog och det kom bara mer. ”Finns det inget folk i det här landet” tänkte jag.
Jag kunde berätta allt för dig och du hörde mig, du är den enda människa som såg och brydde sig om både min fotbolls-och personliga talang. Du visste saker om mig som jag själv inte visste, du gav mig självförtroende att bli den jag är.
Djurgården kom in i bilden och pga. Pat Friberg åkte jag ditt för att vissa lite speed, men det var inte som att representera dig och Umeå. Livet var bra men jag saknade min vän, samt att jag visste hur mycket du ville att Umeå skulle ha ett allsvenskt lag. Proffslivet stod runt hörnet för mig, men du ville upp. ”I’m coming home, not back! But home!” Du visste som alltid att jag var nyckel till allsvenskan.
Efter att Gud tog tillbaka dig så kunde jag inte lämna Umeå tills jag hade fixat det allsvenska kontraktet och du vet att vi hade många tuffa dagar på vägen ditt. ”Pyrets” 1-0-mål borta mot Sirius…det var en av mina lyckligast dagar inom fotbollen samtidigt den mest sorgligast då jag inte kunde krama om dig. Men jag fick den av den näst bästa! Din älskade fru ”Solan” och min älskade son Kevin fanns att krama på flygplatsen när vi landade på Alvik.
Jag träffar din goda vän och UFC-grundare Bo Widén ganska ofta och vi pratar alltid om dig, och vi ler varje gång. Tack vare dig har jag världens bästa vänner i Umeå.
25 år sen! Jag ser dig alltjämt.
Minns du när vi reste upp till Umeå från Arlanda och du frågade om min favoritmusik! Jag sa reggae och du sa att du också gillade reggae. Vi lyssnade på reggae från Sundsvall till Nordmaling! Haha! Sorry för jag har inte varit upp och hälsat på dig men det gör ont… du lever fortfarande inuti mig, din passion, ditt brinnande för fotbollen och människor puschar mig vidare.
Vila i frid Sune, gone but not forgotten.
Believe
/Steve